Krönika av Torbjörn Hallgren, ordförande Frilans Syd
Publicerad i Frilansen #1, den nya frilansbilagan till Journalisten 
Här kan Frilans Riks sida i Frilansen ses i sin helhet

”Jag driver två bloggar, som båda drar in annonspengar. Den ena om musik, den andra om allt annat. Finurligt tycker jag. Jag köper också in frilansmaterial till ett lågt pris. Omräknat till månadslön motsvarar timarvodet drygt 10 000 till 20 000. Jag har också anställda.

Nu till min idé. Jag har gett några av de anställda sparken för att tjäna mer, och tänker att billiga frilansar kan fylla luckan. Dessutom – jag betalar bara min frilans för en publicering, men publicerar samma sak i båda tidningarna, förlåt, bloggarna. Frilansarna törs inte sluta skriva ändå! Några har knorrat, ett hundratal, men det finns ju andra. Jag har mycket svårt att se hur de frilansar som inte kan tänka sig att bli publicerade i alla mina publikationer ska kunna fortsätta arbeta åt mig.

Jo, två saker till. Jag låter självklart inte mina annonsörer annonsera till priset av en. Det är ju olika målgrupper! Och i min affärsidé ingår också att jag kan ta ut en månadslön på 310 000 kronor. Det är fair. Jag slipper ta med mig mat i en glassburk till lunchen.

Vid det här laget förstår ni kanske att min affärsidé bygger på att jag är den starka, och alla under mig är de svaga. Ärligt talat, många under mig är fantastiska på vad de gör, de är experter, recensenter har tiotusentals timmar av erfarenhet. Våra caseartiklar, som kan ta flera dagar att få ihop, är den typen av arbete jag innerst inne vet är tidsödande. Men etik och affärer går inte ihop. Skulle upphovsrätt kunna jämföras med patent? Ja men sluta då! Och lycka till att hitta ett annat jobb inom media här i Skåne. Skriva för mig är ingen rättighet.

När jag pluggade svenska på Göteborgs universitet fick vi lära oss hur liknelser, travesti och allegori kunde få lyssnaren att tänka till. Jag har så klart inte gjort det som står ovan. Men andra har. Här i Skåne har ledningen för Sydsvenskan/HD gjort det. På västkusten har redaktioner inom GP gjort det. Satt i affärsidé att sparka anställda och utnyttja frilansar som om det skulle kunna rädda mediakrisen. Båda har skickat ut ensidiga ”avtal” till sina frilansar som säger att från och med nu ska ert material publiceras i fler än en tidning, men ni kompenseras inte för det. Take it or leave it.

Till sommaren får Sydsvenskan/HD en ny vd. Välkommen till mitt frilanskontor, det ligger väldigt nära ditt kontor. Jag kan förklara vad dessa arvoden verkligen innebär, och berätta varför upphovsrättslagen är viktig för oss frilansar.”