”Det går ju bara åt ett håll, fel håll”

Frilans Riks har gjort elva intervjuer med frilansare som har slutat eller funderar på att sluta. Svaren ligger i linje med en ny rapport som visar att fyra av tio av Journalistförbundets nuvarande frilansmedlemmar har börjat jobba mer med annat de senast åren. Många har redan slutat.

Alexandra Pascalidou – ”Jag har aldrig varit sjukskriven trots att jag emellanåt behövt det.”
Andreas Strömberg – ”Journalistiken riskerar att bli för kommersiellt anpassad.”
Annina Rabe – ”Att prata med människor i samma bransch ger i dag lite känslan av att sitta på Titanic.”
Ellen Albertsdottír – ”De dåliga villkoren gör att journalistiken blir likriktad.”
Franziska Egger-Nilsson – ”Prisdumpning i kombination med ökade krav gör att den journalistiska friheten minskar.”
Jeanette Bergenstav – ”Kvaliteten sjunker. Tid och kvalitet hänger ihop.”
Karin Bångman – ”Redaktören ville att jag skulle sluta granska.”
Maria Eremo – ”Det är inte ekonomiskt gångbart för mig.”
Åsa Ohlsson – ”Det finns en stor tolerans för låga arvoden och det är jag trött på.”
Åsa Wallin – ”Både frilansar och anställda drabbas av försämringarna.”
Anna Löfdahl – ”Efter 20 år var jag trött på ständigt försämrade villkor”

Vi har även pratat med några frilansjournalister som klarar sig bra eller hyfsat och inte funderar på att sluta. Men även de ser de låga arvodena som ett stort problem.

Po Tidholm – ”Förlusterna är uppenbara. Det blir ett fåtal som får mer och mer jobb.”
Soledad Cartagena – ”Vetskapen om att jag alltid kan gå tillbaka biblioteksvärlden gör mig lugn.”
Victor Estby – ”Ägarna och cheferna med sina fantasivinster och löner är journalistikens värsta fiender.”