Journalister hör tillsammans med politiker och konstnärer till de yrkesgrupper som får ta emot flest hot och trakasserier av allmänheten. När Brottsofferjouren den 28 maj bjöd in bland andra en representant från Frilans Riks till paneldebatt i Uppsala under vinjetten Orädd demokrati, fokuserades diskussionerna kring det hårda klimatet som råder framförallt på sociala medier och vad vi ska göra åt faran med normaliseringen av hat och hot i det digitala flödet.Inbjudna till debatten var även konstnärer, fastanställda journalister, politiskt förtroendevalda, stödpersoner, polis och åklagare. Att polisanmäla hat och hot är inte självklart. Framförallt bland journalister är anmälningsbenägenheten till polisen låg. Det verkar ofta som att vi tycker att vi ska kunna tåla en del mothugg i vårt yrke och att det hör till när man ställer provocerande frågor att få olika typer av motargument till svar. Men för den egenföretagande journalisten eller konstnären kan personliga angrepp bli mycket obehagliga då dessa grupper per automatik inte har en redaktion eller säkerhetsavdelning som backar upp oss.Under de konstruktiva diskussionerna denna dag stavades lösningarna ofta ”nätverkande”, ”samverkan” och ”dialog”. Men också att samhället och lagstiftaren måste bidra till en ökad öppenhet i frågan om vad som är kränkande, hotfullt eller kanske rent av brottsligt. Journalisternas utsatta position, där många överväger att byta jobb, eller sluta skriva om vissa ämnen, före att polisanmäla en incident ökar risken att vi ställs inför ett mycket större problem, när självcensur i vårt yrke börjar råda av ren rädsla för repressalier.
Text: Beata Hansson