Frilans Riks har uppmärksammat de usla villkoren för frilansare som skriver för tidskrifter som finansieras med stöd av Kulturrådet. Här kan du läsa artikeln som är publicerad på Dagens Media.
Och här är en kort fördjupande text som Elisabet Wahl på Frilansjouren publicerat på Twitter som kommentar till artikeln:
”Några rader om bakgrunden till den här debattartikeln och de helt enkelt usla förhållanden som många frilansande kulturjournalister arbetar under. Det blev väldigt tydligt inte minst när Frilans Riks gjorde en enkät bland landets kulturtidskrifter.
Man ställde frågor om arvoden och frilansar och fick in svar från 21 tidskrifter. Svaren visade att tidskrifternas medel var så små att många redaktörer egentligen bara hade två val: skriva det mesta själv för en låg ersättning eller försöka få någon annan att skriva för låg ersättning.
Låga arvoden i kultursektorn är ingen nyhet, men det som gör den här situationen speciell är att många av tidskrifterna drivs med stöd från Kulturrådet. Detta för att ’öka mångfald, kvalitet och fördjupning i utgivningen av kulturtidskrifter’. Det innebär i sin tur att många olika sorters kulturtidskrifter av hög kvalitet ska kunna ges ut och läsas i Sverige. Och här kommer vi till pudelns kärna. Staten vill via stöd se kulturtidskrifter med hög kvalitet. Men man verkar inte vara intresserad av att ställa krav på att den höga kvaliteten också ska omfatta arvoden och därmed arbetsvillkoren.
Så här kan det så klart inte fortsätta. Ska man få statliga medel bör det finnas en garanti för schyssta villkor. Eller varför inte ta lärdom av Norge? Där måste kulturtidskrifter som uppbär statligt tidskriftsstöd betala ett skäligt minimiarvode till de frilansjournalister som skriver för dem.”